Tror vi får skaffa klippkort på sjukhuset, för nu har vi tillbringat en söndag-em samt en måndag natt mot tisdagen på sjukhuset. Inte det roligaste stället att hänga på direkt.

I söndags em var jag tvungen att åka in på förlossningen. Ja, ni läste rätt, förlossningen! (Var då i v 26+6). Anledningen till att jag var där var att jag under de två senaste veckorna känt tilltagande sammandragningar, speciellt när jag är uppe och går. Det är ju iof ganska vanligt att man har sammandragningar under graviditeten, men det kändes inte helt rätt. Så fort jag reste mig så drog magen ihop sig till en klump och det gjorde jätteont att gå. Jag fick genast en flashback till hur jag kände när Victor kom tidigt och då jag öppnat mig i vecka 32. Jag har vilat mig igenom helgen och det blev en aning bättre än vad det var på fredagen när jag kom hem ifrån jobbet. Men då vi inte vet när jag öppnat mig under Victors graviditet så började jag fantisera om att jag nog redan öppnat mig och att barnet nog snart kommer. Började se prematuren framför mig igen. Hur som helst så ringde jag till förlossningen och de tyckte jag skulle komma upp på en kontroll. Skönt att veta hur läget är innan en ny arbetsvecka skulle börja.

Som tur är så hade jag varken öppnat mig och livmodertappen var fortfarande lång och med bra styrka. Puh, peppar peppar. Men jag ska nu försöka tänka mig för och inte lyfta för mkt, gå får fort eller långt osv. Jag blev faktiskt sjuksriven på 50% för att kunna jobba halvdagar och gå hem och vila sedan. Jag har dock inte utnyttjat den ännu utan försöker att ta det lugnt på jobbet och tänka mig för vad jag gör. Har dock flexat ut vid tre och åkt hem och vilat en timme innan Victor och pappa kommer hem. Men så fort  jag känner att de intensiva och jobbiga sammandragningarna blir för mycket så kommer jag nog jobba halvtid ett tag. Vill inte riskera en för tidig födsel denna gång...

Ja, och så besöket på akuten  natten mot idag då... Victor hade tillfrisknat bra ifrån sina höstblåsor och gick på dagis som vanligt igår. På kvällen började han dock få en ganska otäck skäll-hosta då och då samt att snoret rann under näsan igen. Suck tänkte jag, inte nu igen. 

Klockan 23.15 vaknade vi av en intensivt hostande Victor. Jag gick in till honom och tänkte försöka stilla hostan med lite vatten, men den bara blev värre och värre och Victor skällde som en hes hund. Jag tog med honom in till oss men det var omöjligt att stilla hostan som nu gjorde att han knappt kunde andas. Han lät så tungandad och hade det så jobbigt lillhjärtat. Såklart blev det ju inte bättre av att han grinade hysteriskt då det säkerligen var en otäck upplevelse att inte kunna sluta hosta och få luft. Satte på Pingu på Ipaden, som brukar få honom att lugna ner sig, men det gick sådär. Thomas ringde samtidigt till sjukvårdsupplysningen och fick meddelande att de skulle ringa upp om 30 min! Alltså de 30 minutrarna kändes som en evighet!! Man hinner tänka mkt under den tiden... Tänk om luftvägarna täpps igen helt osv...

Victor lugnade dock ner sig lite och efter att jag lyckats få in lite nässpray i hans näsa så tyckte jag att han blev en aning bättre i andningen. Till slut ringde sjukvårdsupplysningen och efter att ha hört Victors hosta och andning över telefonen så tyckte hon att vi skulle åka in på akuten. Ja, det var bara till att klä på oss och bege oss ut i den kalla och ruggiga natten. Tur att vi inte har så lång väg till sjukhuset. Vi var väl där kanske kvart över tolv. Som tur var var det lugnt där och vi fick träffa en sköterska ganska omgående. Syresättningen var 99% och det kändes lugnande. Klockan 01.00 väntade vi fortfarande på att läkaren skulle komma och som tur var så kom hon kort därefter. Det var tom Victors hjärtultraljudsläkare som jobbade natten! Skönt då hon då känner till Victors historia. Hon konstaterade förkylnings- /falsk krupp och Victor fick andas in luft med adrenalin. Det var ju ingen höjdare precis och Victor skrek så han höll på att tappa andan igen..;) Efter att det fått verka en stund blev andningen lättare och vi fick åka hem.

Vi var hemma strax efter 02.00 Victor var uppspelt och vi med. Somnade kanske vid 03-00 och Victor vaknade med ny hostattack klockan 05.00 Han somnade dock om igen och vid 07.00 klev jag upp och åkte på jobbet. Thomas och farfar har delat på att vara hemma med Victor idag. Han har turligt nog blivit bättre i hostan under dagen och jag hoppas hoppas att inte krupp-hostan kommer tillbaka i natt, för nu behöver jag verkligen sova en hel natt känner jag! Puh vilken pers.