Tiden går verkligen fort nu. Dagarna bara svischar förbi och vi är i mitten av oktober. Snart blir lillan 3 månader!. Fattar inte att hon funnits med oss så länge och samtidigt känns det som hon alltid gjort det. Konstigt det där. Men hon har en självklar plats i familjen vår lilla gumma. Hennes goa storebror är så snäll med henne, även om han fortfarande kan bli lite väl hårdhänt ibland. Men han är väldens bästa bror och de kommer nog ha jätteskoj med varandra när Vilma blir lite större. Mammas busiga mirakel!    

Igår skrattade Vilma för första gången också! Thomas och jag blev jättepaff..:) Det bara kom och vi gjorde inget speciellt för att locka fram det. Hon låg i min famn och mitt bh-band och linne hade åkt ner från axeln. När jag drog upp det igen började hon skratta. Hihi, lät så gulligt och det kom en liten tår i mina ögon..:)