Ja, nu är det exakt två år sedan vi hade påbörjat vår resa till Göteborg och Victors hjärtoperation. Ni som inte hängt med på bloggen kan läsa om den här om ni vill. Det är början av resan och resten hittar ni under kategorin Victors hjärtoperation i GBG.

Jag är så tacksam över att Victor fick hjälp när han var så liten, så här i efterhand hade det varit mycket värre att göra den nu när han kan tala om hur han känner osv. Då var han ju så liten och kommer förmodligen inte ihåg något av det heller. Jag fattar inte hur vi klarade av att vara så samlade som vi var där i Gbg, men man är starkare än man tror. 

Jag har ju glömt att skriva att Vilma ska in på barnmottagningen den 1 februari och göra ett hjärtultraljud. När vi var med henne på 5-mån läkarkontroll så ville läkaren skriva en remiss för ett ultraljud. Hon säger att hon inte hörde något konstigt på Vilmas hjärta, men att hon tyckte med hänsyn till Victors VSD att det skulle vara skönt att få ett. Att vi som föräldrar inte skulle behöva oro oss. Jag hade inte varit orolig innan hon tog upp att hon ville skriva en remiss, men nu är jag det såklart. Men skulle det vara nåt fel på Vilmas hjärta också är det väl bäst om man upptäcker det tidigt. Bara att hålla tummarna, för Gbg-resan är verkligen inget jag vill göra om.. 

Måste erkänna att det ibland är ganska påfrestande och jobbigt att ha två små barn. Oväntat va?..;) Men när jag får uppleva de fina stunderna mellan syskonen bus så blir jag alldeles varm i mammahjärtat och alla jobbiga stunder är som bortblåst. För ett tag iaf...;)