Så har vi då kommit halvvägs in i Victors inskolningsvecka och det är dags för mig som pappa att gästblogga om detta.

I  måndags var det första dagen då vi endast skulle vara där några timmar och bekanta oss med den nya miljön. Tror att Victor tyckte det var spännande med så många andra barn och dessutom en massa roliga leksaker där rutchbanan såg ut att vara favoriten.

Innan vi gick hem fick vi äta lunch tillsammans. Det gick lite si och så då man är van att endast dela bordet med mamma och pappa. Men lite mat gick ner i alla fall.

Igår var det dags att stanna kvar en lite längre stund, mellan kl 9 och 15 närmare bestämt. Det verkade som om Victor tyckte det var skoj att återse alla barn igen och han sprang runt och lekte utan att ägna pappa någon större uppmärksamhet. Innan lunch var stunden kommen för utomhuslek. Det hade Victor sett fram emot! Han rände runt bland alla barn, små som stora, och roade sig exempelvis genom att köra skottkärra med sand och lera.
Allt spring gjorde nog att han blev hungrig för den här gången var det mer fokus på maten och lunchen gick ner av bara farten. Efter lunch sov alla barn. Man märker att de behöver lite vila efter så mycket spring o lek. Innan vi gjorde kväll åt vi mellanmål med de andra.

I denna stund sitter Victor tillsammans med sina nya kompisar och äter lunch. Själv blev jag förpassad hem då fröknarna tyckte att det var dags att testa hur det går utan min närvaro.

Vi började lite smått i morse då jag gick undan efter frukosten. Jag höll mig i personalrummet där jag fick fika och en stund till att läsa tidningen. Sen såg jag hur gården började fyllas av barn och rätt som det var dök Victor upp bakom knuten i full färd med att köra skottkärra :) En av fröknarna kom ner till mig och berättade att allt gått bra och han hade inte frågat efter mig då jag försvann. Däremot hade han stått och kramat en tjej och visat upp sina danskunskaper då musiken dragits igång. Lillskrutten!

Känns skönt att han verkar klara det bra även om man vet att det säkert kommer perioder då det blir jobbigare. Nu är allt nytt och spännande men vardagen kommer ju den med. Men bara hoppas att Victor kommer att tycka om att gå till sin förskola. Vi har fått ett jättebra mottagande av all personal och jag har fullt förtroende för att de kommer att ge Victor ett fullgott stöd framöver. Både vad gäller hans hörselnedsättning och trygghet i allmänhet.

I morgon är det mammas tur att vara med honom på inskolningen och det kommer säkert att gå jättebra!

Då tackar jag för mig så får mamma ta över tangentbordet och skriva om hur resten av veckan fortlöpt.