Det blev inte dagis för Victor idag som det var tänkt. Efter magsjukan i fredags så kom den där eländiga förtoppningen som ett brev på posten. Blev precis likadant efter förra magsjukan i februari. I söndags började besvären och det gjorde fruktansvärt ont för lillen när han bajsade. Han lyckades bajsa två gånger under skrik och gråt men sedan blev det stopp. Vi trodde det var mer på gång och ringde och rådfrågade med sjukvårdsupplysningen hur vi skulle göra. Hon rekommenderade microlax och det gav vi honom. Det skulle ta 5-15 minuter så skulle allt komma ut, men vi väntar fortfarande. Igår em började Victor piggna till och åt bättre och var glad. Imorse vaknade dock en moloken och ledsen Victor med ont i magen och stjärten. Det trycker förmodligen på men han håller emot. :( Då Thomas redan åkt på jobbet så var jag tvungen att ta med Victor till dagis när jag lämnade Vilma. Han stod bara kvar i kapprummet och såg ledsen ut, jag tänkte att han kanske skulle tycka det var kul att se sina kompisar, men icke. Det var bara att gå hem och nu ligger han i soffan och småsover om vartannat. Han vill inte äta och knappt dricka, får tvinga i honom värska. Rätt som det är får han ont i magen och springer upp oroligt. Jag vill inte bajsa! säger han och det är så fruktansvärt jobbigt. Jag försöker hålla mig lugn och prata med honom, men det är lättare sagt en gjort. Jag blir till slut arg på honom och det får jag ju inte bli..:( Så jobbigt och jag känner mig maktlös. Nån fler som har barn med förstoppning eller haft? Hur kommer man ur den onda cirkel?