Idag var vi med Victor i Härnösand och träffade en logoped. Vi hade själv önskat att få träffa en via hörselvården för ganska längesedan, då han fortfarande inte kunde säga bokstäverna F och S. Nu kan han ju säga dem i de flesta ord men det är ju bra med en bedömning ändå. Han slarvar lite ibland när han uttalar vissa ord men ibland uttalar han dem rätt också så vi vet ju att han kan om han vill.

Hur som helst så var Victor inte alls på humör och var okoncentrerad. Ord han kan säga helt rätt blev bara tok och han pratade tyst och otydligt. Stövel blev stöbbel, Mjuk blev muk, telefon blev pelepon osv. Typiskt! Jag påpekade då till honom att han kan väl säga telefon. Nä, han sa pelepon igen. Men nu blir jag brydd, kan du verkligen inte säga telefon? Då lutar han sig fram och säger klart, högt och tydligt i mikrofonen : TELEFON :) Förstår att det är svårt att sätta sig framför en vilt främmande människa och bli bedömd och testad. Klart han känner av det. Dessutom har han varit kinkig och klagat på ont i magen i några dagar. Vi har misstänkt en släng av förstoppning, trots medicinering, och mkt riktigt hade han bajsat 4-5 gånger när han kom hem. Efter det blev han en helt annan pojke enligt farfar. Såklart spelade säkert det också in att han var så okoncentrerad under testet, han var säkert orolig pga magen.

Hur som helst måste vi dit igen om några veckor för att slutföra testerna som vi fick ge upp idag. Jag är inte speciellt orolig, för de flesta ord han inte kunde uttala hos logopeden har han sagt rätt här hemma ikväll. Egentligen borde jag spela in honom hemma för risken finns att han gör likadant nästa gång också. Älskade Buskillen våran!