Vilma vann striden. Efter tre kvällar med hopplöst skrik och grin, och en utmattad Vilma som somnade i min famn vid haltolv, gav vi upp. Sängen står nu åter i vårt sovrum och nu somnar Vilma på en minut när man lägger henne för kvällen. Jag vet dock inte om de tjuriga kvällarna beror på att hennes säng flyttats ut från vårt sovrum, men det spelar nog in. Vilma brukar få sådana kvällar, oftast två i rad då hon är ledsen och skriker när hon ska sova. Kan ju vara växtvärk eller nåt annat som gör henne orolig. Men nu får hon sova ett tag hos oss igen eftersom inskolning på dagis börjar på onsdag. Då kommer det ytterligare något nytt i hennes liv. Hon kanske även måste vänja sig vid sitt nya rum så hon känner sig trygg i det, så nu får hon leka i det på dagarna men sova inne hos oss på nätterna. Lilla älskade skruttan. 

Så här glad var Vilma första kvällen hon skulle få sova i sitt nya rum. Det här kommer att gå galant tänkte jag, men tji fick jag :)

När man frågar Vilma om hon ska sova springer hon in och lägger sig på mattan. Kanske skulle det funka att ställa tillbaka sängen, men nu avvaktar vi lite och ser hur det går på dagis. Hon är väldigt mammig just nu och jag är lite orolig för hur det ska gå. Kanske tur att Thomas tar de första inskolningsdagarna. Jaja, det är en annan historia.