Den här helgen har gått ovanligt fort! Men så har vi haft ganska fullt upp också. Thomas fyller ju år på tisdag så vi passade på att ha lite firande för honom i helgen.

På fredagen när jag kom hem från jobbet var jag jättetrött! Första hela veckan på1½ år! Men det gick ju det också. Thomas och Victor var inte lika trötta som mig dock, så de drog igång ett litet kakbak efter middagen. Jag var ju också tvungen att vara med mina grabbar och baka, trots att det var fredagkväll och att jag var supertrött! Det blev små schack-rutor.

Under dagen hade Thomas flyttat in Victors säng i hans rum och nu skulle han få sova där för första natten. Vi trodde att det skulle bli kämpigt, men icke!..:) När Victor sagt godnatt till mig (oftast Thomas som nattar) så ställer sig Thomas som vanligt utanför sovrumsdörren. Där brukar Victor göra en slängpuss innan de går in i sovrummet. Den här kvällen pekadeVictor istället  mot sitt rum och sa: Dä! Dä! Han visste att han skulle få sova i sitte egna rum och han har väl aldrig somnat så fort som i fredags! Han lade sig så nöjd i sin säng och somnade nästan på direkten. Han kände sig nog stor som fick sova i ett eget rum vårt lilla hjärta. Natten gick hur bra som helst! Han sov bättre där än när han sover med oss i sovrummet. Hela helgen har gått jättebra! Jag är väl den som sovit sämst...hihi, var ju så ovant att inte ha lilleman i sängen bredvid min.. Men bara att vänja sig att han nu börjar bli en stor pojke.   

På lördagsmorgonen satte jag igång att baka tårtor inför dagens firande. Det blev en vanligt gräddtårta och en digestive- och kolatårta med banan. Sedan blev det städning och dammsugning innan gästerna kom mitt på dagen. Det var mamma och pappa och syrran och hennes familj. Kusinerna tyckte det var så kul att Victors rum nu var klart och Victor visade stolt upp det såklart! 

Efter fikat åkte mamma och pappa hem, men syrran och co stannade kvar på middag. Jag lagade en kycklinggryta och ris. Grabbarna busade och härjade på som aldrig förr! Full rulle kan man säga. De åkte väl hem vid halv åtta och då blev det disk som blev klar lagom till melodifestivalen. Den var väl sådär igår.  Därefter stupade jag/vi i säng! Victor sov i sitt rum såklart. Precis när vi skulle sova vaknade han dock och var ledsen, men efter en stund lugnade han ner sig och sov gott sedan. Det var nog efter alla intryck under dagen som han hade lite svårt att varva ner.

Imorse hann vi med en liten promenad innan nästa gäng med gäster skulle komma. Idag gick det dock lugnt till. Det var Thomas mamma och pappa och hans farmor som kom. Victor fick stolt visa upp sitt rum igen, men farfar har ju sett det tidigare då han är den som gjort största jobbet i renoveringen! Tack för det! Du är toppen! Thomas och farfar satte även upp en hylla i Victors rum idag, så nu börjar det se bra ut. När de åkt var det bara att börja med middagen. Thomas gjorde dock det mesta idag, det blev ugnsfalukorv och hemmagjord mos. Gott! Det tyckte även Victor. Nu är disken diskad och bortplockad. Victor har kvällsbadat och ätit sin gröt. Nu ska han strax sova och jag ska bara kolla igenom kläderna inför jobb imorgon, sedan blir det soffan ett tag! Ska se solsidan och sedan blir det nog natti! Är så trött efter en intensiv men rolig helg...

Victor gillar sitt nya rum och sitt nya bord. Ikväll har han suttit och ritat och ritat...är nog en ny liten piccaso kanske? Kan ju alltid hoppas!..;) Victor håller mest i kritan med vänster hand, men ibland byter han till höger. Ser ut som han kommer att bli vänsterhänt? Men jag vet inte, kanske alla barn testar båda händerna när de är små?

Imorgon är det tack och lov fredag!! Då har jag tagit mig igenom min första hela arbetsvecka på mycket mycket länge. Det har gått över förväntan bra och veckorna går faktiskt fort trots att jag längtar hem till lilleman. Men TRÖTT är jag! Går och lägger mig tidigt för att orka upp på morgonen, det är det som är värst. Men förhoppningsvis vänjer jag mig med det också...

Ja, nu börjar Victors rum sakta men säkert att se ut som ett mysigt barnrum. Det ska dock upp hyllor på väggen och tavlor såklart, ser fortfarande lite kallt ut. Sedan kommer vi såklart att fylla på grejer pö om pö kan jag tänka mig. Victors säng flyttar vi nog in på fredag, skönt att vara ledig dagen efter ifall han vaknar mycket i sitt nya rum.

Jag kan säga att jobba heltid är inte helt lätt! Jag är jättetrött på kvällarna och får lägga mig tidigt för att orka stiga upp dagen efter! Hihi, men det är nog en vanesak. När jag väl kommit till jobbet går det ju bra, dagarna går faktiskt fort. När jag kommer hem så står oftast maten på bordet oxå! Lyxigt värre! Thomas är världens bästa hemmapappa och han och Victor har det bra på dagarna. Känns lite lättare för mig att jobba när grabbarna har det bra. 

Måste säga att jag glömt bort hur fort helgen faktiskt går! Jag har inte haft söndagsångest på 1½ år, men i söndags började den så smått att komma. Buhu, men bara att gilla läget! 

Victor trivs iaf i sitt nya rum! Där saccosäcken står kommer sängen att stå sedan. Och så ska lamporna i hörnet bort och några nya in, både i taket, på väggen och på golvet.

Nu börjar Victors rum sakta men säkert ta form! Idag var Thomas och jag på IKEA och köpte lite möbler medan victor var hos farmor. Medans Victor sov middag sedan så monterade vi ihop dessa och satte upp i hans nya rum. Ja, det är inte alls klart ännu, men det kommer nog bli bra! När Victor vaknade gick han och kikade in i sitt nya rum och blev brydd. Mäh, mäh, titta.. där! Hihi, så roligt att se honom. Han verkar redan gilla sitt rum!

Det står fortfarande kvar lite grejer som ska bort och några grejer ska till, men en liten tjuvkik kan ni få..:) Ska lägga in före och efter bilder sedan när allt är klart.

Vid den här tiden för ett år sedan hade vi börjat rulla hemöver med nattåget! Det gick redan klockan sju på kvällen vilket var tur då vi fick checka ut från rummet på Ronald McDonald vid fyra. Efter 15 händelserika och omtumlande dagar i Göteborg var vi äntligen på väg hem! En helt underbar känsla i hela kroppen kan jag säga! Åh, vad vi längtade hem!..:) Den här dagen var en enda lång väntan... Vi var ner en sväng till sjukhuset och sa hej då till alla. Vi hade tur som fick åka hem, många hade varit där i flera månader och hade månader kvar innan de skulle få åka hem. Men deras barn hade mer komplicerade hjärtproblem än vad Victor hade. Usch, mina tankar går faktiskt till dem ibland, man undrar hur allt har gått.

Victors operation lyckades ju otroligt bra och nu är hans hjärta lagat och detta skall inte påverka hans liv alls i framtiden. Tänk vilken bra sjukvård vi har ibland iaf!   Vi är så oerhört tacksamma. Utan hjärtoperationen skulle Victor ha fått ett kort och dåligt liv enligt läkaren.. Tack och åter tack till de duktiga läkarna som räddade livet på vår lilla prins.

Tack för att ni följde med på vår resa också! 

Tänka sig att dagen hade kommit då vi kunde skrivas ut! Tjohoo! Vätskan hade sjunkit undan ytterligare och då fortsatt medicinering pågick så var risken minimal att den skulle återkomma. Fortsatt uppföljning fick ske via Sundsvalls sjukhus när vi kom hem. Men tror ni att det gick vår väg? Nä, just det...vi skulle ju ta oss hem också...och självklart så var nattåget fullt!..:( Men som tur var så var Ronald McDonald så snälla att vi iaf fick ha kvar rummet till klockan 16 nästa dag, detta trots att det var kö. Tack för att det löste sig iaf.

Sitter i väntans tider, skrivas ut eller inte?

Ser när jag tittar  på bilder ifrån den 3 februari att vi faktiskt fått permission från vårdavdelningen och att hela vår lilla familj hade fått sova på Ronald McDonald. Nu kommer jag ju ihåg att natten före denna natt, alltså mot den 2 februari, så blev ju Thomas och jag utskuffade ur vårt rum för en annan familj. Vi fick då helt plötsligt sova i en liten skrubb utanför avdelningen och Victor i en barnvagn på övervakningssalen. Vid varje måltid kom de med Victor i vagnen och jag fick mata honom. Alltså, jag fattar inte riktigt hur det gick till, men på nåt sätt så var vi helt plötsligt rumlös sent på kvällen. Det var fullt på avdelningens alla rum och det kom ner en infektionskänslig pojke ifrån IVA som måste ha ett eget rum. Han fick ta rummet längst bort i korridoren, alltså inte vårat rum. Jag har all förståelse för att han skulle få ett eget  rum, men det jag inte förstår var varför den familjen som bodde där hux flux skulle in på vårt rum!? Jo, för att det blev ett väldans liv på dem. Så klockan 10 på kvällen fick vi börja plocka ihop vårt pick och pack och lägga oss i en personalskrubb typ. Konstigt! Men vi var väl för mesiga. Ja, det hela sköttes väldigt dåligt och vi var så glada att vi dagen efter kunde få flytta upp till Ronald McDonald allihopa. Skönt att bara behöva gå ner på sjukhuset för hjärtultraljud på morgonen och sedan kunde vi gå ut därifrån igen! Mediciner fick vi med oss och gav honom själva. Som tur var tyckte han om de flesta medicinerna han fick, så det var inga problem!

Victor börjar bli piggare och gladare och vätskan går sakta men säkert neråt. Vi börjar så smått känna att snart får vi nog åka hem!..:)