Vid den här tiden för ett år sedan hade vi börjat rulla hemöver med nattåget! Det gick redan klockan sju på kvällen vilket var tur då vi fick checka ut från rummet på Ronald McDonald vid fyra. Efter 15 händelserika och omtumlande dagar i Göteborg var vi äntligen på väg hem! En helt underbar känsla i hela kroppen kan jag säga! Åh, vad vi längtade hem!..:) Den här dagen var en enda lång väntan... Vi var ner en sväng till sjukhuset och sa hej då till alla. Vi hade tur som fick åka hem, många hade varit där i flera månader och hade månader kvar innan de skulle få åka hem. Men deras barn hade mer komplicerade hjärtproblem än vad Victor hade. Usch, mina tankar går faktiskt till dem ibland, man undrar hur allt har gått.

Victors operation lyckades ju otroligt bra och nu är hans hjärta lagat och detta skall inte påverka hans liv alls i framtiden. Tänk vilken bra sjukvård vi har ibland iaf!   Vi är så oerhört tacksamma. Utan hjärtoperationen skulle Victor ha fått ett kort och dåligt liv enligt läkaren.. Tack och åter tack till de duktiga läkarna som räddade livet på vår lilla prins.

Tack för att ni följde med på vår resa också!