Ser när jag tittar  på bilder ifrån den 3 februari att vi faktiskt fått permission från vårdavdelningen och att hela vår lilla familj hade fått sova på Ronald McDonald. Nu kommer jag ju ihåg att natten före denna natt, alltså mot den 2 februari, så blev ju Thomas och jag utskuffade ur vårt rum för en annan familj. Vi fick då helt plötsligt sova i en liten skrubb utanför avdelningen och Victor i en barnvagn på övervakningssalen. Vid varje måltid kom de med Victor i vagnen och jag fick mata honom. Alltså, jag fattar inte riktigt hur det gick till, men på nåt sätt så var vi helt plötsligt rumlös sent på kvällen. Det var fullt på avdelningens alla rum och det kom ner en infektionskänslig pojke ifrån IVA som måste ha ett eget rum. Han fick ta rummet längst bort i korridoren, alltså inte vårat rum. Jag har all förståelse för att han skulle få ett eget  rum, men det jag inte förstår var varför den familjen som bodde där hux flux skulle in på vårt rum!? Jo, för att det blev ett väldans liv på dem. Så klockan 10 på kvällen fick vi börja plocka ihop vårt pick och pack och lägga oss i en personalskrubb typ. Konstigt! Men vi var väl för mesiga. Ja, det hela sköttes väldigt dåligt och vi var så glada att vi dagen efter kunde få flytta upp till Ronald McDonald allihopa. Skönt att bara behöva gå ner på sjukhuset för hjärtultraljud på morgonen och sedan kunde vi gå ut därifrån igen! Mediciner fick vi med oss och gav honom själva. Som tur var tyckte han om de flesta medicinerna han fick, så det var inga problem!

Victor börjar bli piggare och gladare och vätskan går sakta men säkert neråt. Vi börjar så smått känna att snart får vi nog åka hem!..:)