På morgonen när vi ringde och kollade med IVA hur natten varit berättade de att Victor vaknat upp! Han ville hela tiden andas själv och nån gång under natten beslutade man att väcka upp honom ur sövningen. Vi blev så glada att han nu vaknat upp! När vi lite senare kom dit så låg han med nappen i munnen och sprattlade med armar och ben. Det var så skönt att se. Han var dock helt "borta" av all morfin och ögonen var glansiga och mestadels okontaktbara. Men att han nu var vaken var så underbart, hade haft mardrömmar om att han inte skulle vakna upp efter narkosen. Lilleman försökte prata ibland med det var som en liten kattunge som kväste. Fy vad han var hes och svag på rösten, var nog efter den stora slangen som varit ner i hans lilla hals. Lät lite otäckt nästan. En annan sak som var jobbig var att han nog skrek för atthan var hungrig och törstig. De var väldigt restriktiva med att ge honom mat och vatten eftersom tarmarna stått still under tiden han varit sövd. Vi doppade dock nappen i vatten och sockerlösning och han var helt tokig att suga på den då. Det gjorde ont i hjärtat att inte få ge honom något. Tydligen har de flesta mest problem med ont i magen efter operationen. Jag trodde att de skulle ha ont i operationssåret, men så var det inte enligt läkarna. Victor hade mycket riktigt väldigt besvärligt med en ond mage de kommande dagarna. Stackars liten vad vi led med honom..

En annan god nyhet, förutom att han nu vaknat upp, var att det nu fanns plats för oss på Ronald Mc Donalds barnhus alldeles i närheten av sjukhuset! Det var otroligt skönt eftersom Victor skulle få komma ner på övervakningssal på avdelning 323 på eftermiddagen. Vi kände en lättnad att vi nu skulle kunna vara på sjukhuset inom ett par minuter istället för att sitta och åka spårvagn en halvtimme, eller taxi i 20 minuter. 

Det är helt otroligt egentligen för på em när Victor kommit ner på avdelningen så sattes han redan i en babysitter! Det var tydligen bra att de rörde armar och ben pga risken för proppar. Stolt mamma och pappa såg hur duktigt Victor rörde sig bara 2 dagar efter operatioen. Man blir faschinerad av barns läkningsförmåga!